Adam Lewington [G] (Angfiel)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Adam Lewington [G] (Angfiel)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 01 feb 2014, 18:16

Adam Lewington - Out Skerries

Adam fick lämna sin familj redan när han var ett år gammal. Båda hans föräldrar var för sjuka för att ta hand om honom och då hans morföräldrar redan dött och hans farföräldrar inte var ett dyft intresserade att ta hand om sitt barnbarn hamnade han på fosterhem. “Mr and Mrs Reed’s sanctuary for young magical orphands” som det heter är inte så välkänt i magisamhället i stort men är ganska välkänt på delar av ministeriet som stället man placerar magikerbarn som inte har någon annanstans att ta vägen. Det finns fler ställen men Reeds är kända för att aldrig neka ett barn som verkligen behöver det vilket också gör att det inte är förvånande att de tagit hand om sammanlagt tretton barn än så länge. Adam har därför nio äldre syskon och tre yngre. Till skillnad från sina syskon så hade han länge kontakt med sina riktiga föräldrar och hälsade på dem en gång i veckan på St Mungos där de behandlades. De gick bort för endast två år sedan och det var då Adam officiellt fick paret Reed som sina fosterföräldrar. Fram till dess hade han bott hos dem “sålänge”. Det var hans pappa som dog först och bara två veckor efter hittade de hans mamma som hade fått tag på en vass sticknål av en av de andra patienterna. Adam tänkte att hon nog gjorde så för att hon hade ett brustet hjärta.

Det var en sorglig dag för trots att hans föräldrar var konstiga att ha att göra med där de befann sig på sjukhuset så var det hans föräldrar och han älskade dem. Det var svårt som barn att förstå att ens mamma och pappa ibland inte kände igen honom, att de ibland var kärleksfulla och sedan kunde växla till att bli arga på bara en sekund. Det var väldigt läskigt men han lärde sig att det hörde till att de var sjuka och att de inte kunde hjälpa det. Begravningen hade varit fin och enkel. Det var inte många där förutom hela syskonskaran från fosterhemmet eftersom föräldrarna inte hade haft så många nära och kära omkring sig vilket förklarar varför de hade valt att lämna sin son i paret Reeds händer.

Han tycker inte riktigt om att öronen sticker ut en bit, att näsan är bred och att hakan är ganska spetsig även om utseendefixering inte är något som ockuperar hans tankar särskilt mycket. Med sin bruna hy, sina mörkbruna ögon och svarta nästan snaggade svarta hår sticker han dock ut bland de andra barnen vilket är anledningen till att han ens tänker på det. Han är den enda av alla tretton barn som är färgad något han ibland tycker är jobbigt eftersom det ibland får honom att känna att han inte hör hemma bland dem. Fast det är tack och lov inget som hans familj tycker. Barnen kommer alla förvånansvärt bra överens trots att de alla är olika och har en del varierande viljor.

Adam älskar fotografering och katter. Vilket är anledningen till att han blev helt överlycklig när han på sin födelsedag för ett år sedan fick både en katt och en gammal begagnad kamera i födelsedagspresent. Sedan dess är hans rum full med kort på denna katt, som han döpte till Hero (”för det är vad jag ska bli när jag blir stor!”), för att inte nämna alla andra kort han tagit på diverse saker såsom blommor, hus, landskap, alla i hans familj osv. Hans rum är även det fyllt av böcker om fotografering och han har även en hel hög med urklipp ur The Daily Prophet där fokus ligger på att klippa ut alla bilder som Francis Norwood har tagit ur varenda tidning han kan hitta. Adam idoliserar honom och önskar att han kommer bli en lika bra fotograf när han blir stor. Skulle han en dag få träffa sin idol skulle han nog dö på fläcken.

Adam vill bli fotograf på The Daily Prophet han också. Han vill resa runt i världen och knäppa kort på farliga djur, på eldsprutande drakar, på krigshärjade områden och andra lika nervpirrande ställen. Han vill vara den som vågar gå dit ingen annan vågar gå. Han vill komma hem igen med just den där bilden som ingen annan fick för att de inte gick nära nog eller för att de inte listade ut hur de skulle komma dit. Därför har det hänt många gånger att han fått skäll för att han gjort illa sig när han ramlat ner från ett träd då han försökt ta kort på ett fågelbo eller skrapat upp knäna när han ramlat på grusgången när han försökt springa samtidigt som han skulle ta kort för att få en cool effekt.

Innan Lilliana, hans ett år äldre syster, började på Hogwarts så umgicks han mest med henne. Det långtråkiga året han fick vänta på att själv börja så försökte han ibland att umgås med Brycen och Dante, men de var hela två år yngre och sprang för det mesta iväg för sig själva och lekte. Därför ser han nu rejält fram emot att börja på Hogwarts så att han kan träffa andra i sin egen ålder som inte är hans syskon, för även om han älskar dem så behöver man få andra kompisar kan han tycka, och för att få umgås med Lilliana igen som han saknat. De hade skickat brev till varandra varje vecka där hon berättade om Hogwarts och även om han redan hört en massa från sina äldre syskon var det som att det blev mer på riktigt när hon berättade om det. Han förstod på ett annat sätt att han också skulle dit. Katten kommer han givetvis ta med sig till Hogwarts också. Adam skulle aldrig drömma om att lämna Hero hemma.