Calum Duffield [G] (Morian)

SORTERINGSHATTEN
Sorteringshatt
Sorteringshatt
Inlägg: 1325
Blev medlem: 05 feb 2009, 12:34

Calum Duffield [G] (Morian)

Inlägg av SORTERINGSHATTEN » 26 jun 2013, 16:52

Godkänd Mon Sep 10, 2012 19:21

Calum Duffield, Leeds

Calum "Duffy" Duffield är en extraordinärt vanlig underklassgrabb från norra England, närmare bestämt Leeds och ännu mer bestämt från området Richmond Hill. Richmond Hill som gjort sig känt i pressen genom att ligga på den engelska topplistan för tonårsgraviditeter är kanske ingen fantastisk plats att växa upp på - men för Calum känns det som den tryggaste platsen på jorden. Hans familj består av pappa Dirk som är 32 år gammal och arbetslös rörmokare som ändå hankar sig fram som daglönare på byggplatserna nere i centrum, mamma Rosie på 28 år som aldrig har jobbat och som mest ägnar dagarna åt att röka ute på loftgången och sladdra tillsammans med sina likartade vänner och lillasyster Glenda som är två år gammal och fullständigt hopplös på alla sätt och vis. Tja, skall man vara riktigt ärlig är det kanske inget fel på Glenda - men för Calum som ville ha en lillebror och som absolut inte tycker om att behöva passa barn har hennes ankomst varit en besvikelse. Calums föräldrar är outbildade men i alla fall hans pappa hade kunnat bli något vettigt om han bara hade fått chansen att gå i skola. Mamman däremot har alltid varit ett ganska hopplöst fall och till och med hennes egna föräldrar misstänkte att hon skulle bli gravid redan som ung och aldrig göra något nämnvärt av sitt liv. "Duffy" själv har aldrig varit särskilt förtjust i sin egen mamma, något han alltid har skämts för men som en utomstående betraktare knappast skulle klandra honom för. Hon har alltid betraktat sin son som en obehaglig konsekvens av att hon inte var försiktigare i sin ungdom och på något enkelt sätt försöker hon övertyga sig själv om att livet kunnat bli så mycket bättre "om det inte var för den där jävla ungen". Med tanke på att hon aldrig ansträngt sig direkt för att dölja dessa mindre smickrande tankegångar har hon och lille "Duffy" aldrig lyckats knyta an till varandra.

Calum är en liten pigg pojke med kortklippt mörkbrunt hår och ögon så bruna att de nästan ser svarta ut när han är i ett rum med skum belysning. Han har inte mycket solbränna på huden, faktum är att han är direkt blek men han har till skillnad från många jämnåriga inte fått några finnar i ansiktet. Han rör sig med en kavat självsäkerhet, något överdriven för att passa bättre ihop med hans självbild och han vet att många tjejer tycker att han är en av de snyggaste killarna på skolan. Själv tycker han att han har för stora öron och han är inte alls förtjust i de förändringar som puberteten börjar ställa till med.

I stället har Calum ägnat större delen av sitt unga liv till att hålla sig hemifrån, vilket i sin tur betyder att han har varit i sällskap med andra pojkar som helst håller sig hemifrån. Deras vardagar har än så länge mest bestått av lite vandalism och snatteri, för att få tiden att passera snabbare, men ungdomsenheten har redan ögonen på pojkarna och framtiden på Leeds bakgator skulle antagligen inte sett så ljus ut för de flesta av Calums vänner. Calum själv har en trygghet som ingen av de andra pojkarna har; boxningen. Ända från småbarnsåren har Calum följt med sin pappa ner till Bulldog's Boxing Gym och tränat i den fuktskadade lokalen - med siktet klart inställt på att en dag kunna försörja sig på boxningen. Både hans pappa, hans tränare och större delen av lärarkåren på hans skola känner väl till hans drömmar och det är allmänt bekant att han har en genuin talang för boxning och en stenhård träningsvilja. Än så länge är han så ung att det kan gå åt vilket håll som helst, men det finns faktiskt inget som säger att han inte skulle kunna bli proffsboxare om han bara lägger manken till och fortsätter träna hårt. Med riktig ledning skulle han faktiskt mycket väl kunna ta sig upp till den riktiga eliten, men då krävs det att han håller sig borta från ungdomsvårdsanstalterna och tar sig i kragen.

Calum är en oerhört "grabbig" pojke som älskar Leeds United, gärna slåss bakom skolans gymnastiksal och som tycker att hångel med tjejerna nere i cykelrummet på skolan är det absolut mest spännande som finns. Han bryr sig egentligen inte alls om skolan, lyder bara sina föräldrar när det passar honom (och för att undvika stryk). Alla dessa märkliga saker han har fått höra om "trollkarlsvärlden" och den superhemliga skolan han skall få börja på känns fortfarande overkligt och lite fjolligt. För en utomstående skulle Calum antagligen framstå som brådmogen och allt för upptagen med att växa upp fort, vilket skulle vara en fullständigt korrekt analys. Som hos många andra pojkar och flickor i Richmond Hill är barndomen något man försöker överge så fort som möjligt vilket leder till att man missar en del viktiga saker på vägen.

Man bör kanske nämna att Calums första möte med trollkarlsvärlden var när en underlig figur från trolldomsministeriet dök upp hemma vid ytterdörren och började pladdra inför de häpna föräldrarna om deras sons "magiska förmåga". När Calums pappa hade lugnat ner sig något (först försökte han nämligen klippa till den stackars trollkarlen med en högerkrok) tog han dock emot alla underligheter med jämnmod. Calum själv fick andaktsfullt höra de vuxna prata om något som lät ungefär lika trovärdigt som att tomten skulle finnas på riktigt. Kanske var det först några veckor senare, när de märkliga pengarna från någon fond för sämre bemedlade unga trollkarlar och häxor dök upp, som han insåg att det antagligen låg någon sanning bakom den märkliga historien.



Trollkarlsvärdens barn kanske är överlyckliga över att få påbörja sina studier när de har fyllt 11 år - men för "Duffy" känns det mest som en bestraffning att tvingas från Leeds. Nu när han fyllt 11 kvalificerar han äntligen in till att vara en diplomerad juniorboxare vilket innebär att han skulle kunna inleda den vandring mot världsmästartiteln som han drömmer om. Att hamna på en trollkarlsskola ingick aldrig i hans vildaste drömmar och inte heller kunde han väl ana att pappa så benhårt skulle tvinga honom till att åka dit. På Hogwartsexpressen ekar faktist pappans ord om och om i öronen på stackars Calum. "Du har chansen att bli den förste Duffield på hundra år som gör något av sitt förbannade liv. Om du inte tar den kommer jag att randa dig med bältet så att du inte kan sitta ner på ett halvår". Det finns inga orsaker alls till att misstänka att pappan överdriver - så lille Calum tänker göra sitt allra bästa och hoppas på att det finns något slags skollag i boxning som han kan ansöka till.